Jag har nog varken sovit, kikat på tv, eller tänkt så mycket som jag har gjort dom här senaste dagarna. Jag är väl bara inne i en fas nu igen, det senaste halvåret har ju varit som en bergochdalbana. I tjugo år har jag levt ett ganska tryggt och enkelt liv, dvs. motsatsen till vad jag vill nu. Klart man vill stadga sig om några år, vilken kliché. Men innan det så vill jag utforska världen, uppleva saker jag bara drömt om och älska livet. Det låter fruktansvärt töntigt när jag säger det, och som vanligt tvivlar alla på mig. Men å andra sidan är det just det som driver mig framåt och ger mig motivation. Jag vet att jag kan göra det här, oavsett om det tar tio eller trettio år. Jag vill kunna sitta ner i min gamla fåtölj när jag är åttiofem och titta tillbaka på allt man åstadkommit i livet. Det är därför jag pysslar ihop en massa saker på kvällarna, när jag inte har någonting bättre för mig. Vi kan väl kalla det lite scrapbooking tills vidare, mina fina böcker och fotoalbum kommer jag i alla fall alltid ha med mig vart jag än tar vägen.