Jag har ofta tänkt på framtiden, men framför allt på döden. Hur skulle folk reagera om jag försvann, eller dog? Skulle någon märka det, sakna mig, eller skulle folk glädja sig åt det? Jag vet inte hur folk tänker, och jag är inte heller säker på vilka som är mina riktiga vänner. Jag vill veta vad folk har för åsikter om mig, men frågan är hur man ska kunna få reda på det. Även om man får höra allt så blir man ändå besviken. Vilka hatar mig? Och hur många skulle egentligen komma på begravningen? Jag är nog inte ensam om dessa filosofiska tankar..
För några dagar sen dog en bekant till mig, och om jag ska vara ärlig så blir jag inte förvånad eller chockad längre. Det känns som om alla omkring mig tynar bort hela tiden.. Men som tur är har ett nytt litet mirakel kommit till världen och in i mitt liv, som jag skrev igår. En liten solstråle som kommer förgylla min vardag! Anna berättade alldeles nyss att han ska heta Samuel, min nya kärlek!
ingen skulle glädjas åt din död, ingen gläds nog åt någons död oavsett om den var omtyckt eller inte… Linda Ekbäck, sluta fundera över döden och framtiden och njut av tiden här och nu istället!